Onsdagen den 11 december anordnade Hållbar Kemi 2030 tillsammans med Västsvenska Kemi- och Materialklustret och Västra Götalandsregionen ett riksdagsseminarium om kemisk återvinning av plast. Seminariet var välbesökt med cirka 20 riksdagsledamöter närvarande.
Värdar för seminariet från riksdagen var Mattias Jonsson (s) och Sofia Westergren (m) och Elin Hermansson från Hållbar Kemi 2030 var moderator.
Lars Josefsson från Västsvenska Kemi- och Materialklustret beskrev vad ett plastreturraffinaderi är och vad det skulle innebära för Sverige att etablera det här. Det skulle dels bidra till att uppnå de svenska återvinnings- och klimatmålen men även vara strategiskt viktigt för Sverige som föregångsland i frågan. Lars tryckte på att en statlig utredning för att definiera de förutsättningar som krävs är nästa steg mot ett Plastreturraffinaderi i Sverige.
Andreas Andersson från Volvo Cars pratade om deras målsättningar för återvunnen plast och berättade att målsättningen är att ha minst 25 % återvunnen plast i varje ny bil till 2025. De har redan flera projekt igång relaterade till återvunnen plast och vill gärna bidra till att öka efterfrågan på återvunnen plast. För den plast de använder har de höga krav på kvalitet så kemiskt återvunnen plast är nödvändigt som komplement till mekanisk för att uppnå deras målsättningar.
Kristina Jonäng, ordförande regionutvecklingsnämnde från Västra Götalandsregionen, pratade om betydelsen av kemiindustrin för regionen och därmed vikten av att stötta den omställning som den står inför. Vi måste skruva på lagstiftningen så att plast betraktas som en resurs och inte ett avfall samt satsa på kemisk återvinning som ett komplement till den mekaniska.
En paneldiskussion hölls med talarna plus Bijan Zainali från Västra Götalandsregionen och Åsa Stenmarck, regeringens fd utredare för hållbar plastanvändning.
I paneldiskussionen diskuterades till exempel vilka hinder som finns för kemisk återvinning och vilka olika roller aktörerna i rummet har för att stötta utvecklingen mot ett plastreturraffinaderi. Bijan framhävde vikten av att angripa utmaningen på systemnivå och att politiker på nationell nivå behöver sätta gynnsamma spelregler men att regionala politiker kan stötta på andra sätt via t.ex. support av innovationsnätverk.
Åsa poängterade att det saknas förutsättningar för att de som vill satsa på kemisk återvinning ska våga göra det. För att detta ska göras krävs ett samarbete mellan hela värdekedjan, inklusive plastindustrin, stora företag som Volvo, mindre företag och politiken.
På önskelistan från arrangörerna av seminariet stod en statlig utredning för att titta på vilka förutsättningar som krävs för ett plastreturraffinaderi i Sverige. En sådan behöver gå relativt snabbt för att Sverige inte ska bli omsprungna i frågan. De stöd som behövs handlar delvis om stöttning för investeringar men även om frågor som tillgång till råvara och en lagstiftning som gynnar materialåtervinning. Dessa frågor behöver studeras vidare i en utredning.